onsdag, december 17, 2008

Sista kvällen i Fårösund.

Jag kom nyss på att jag glömt bort mitt eget telefonnummer. Det finska telefonnumret. Egentligen gör det detsamma. Upptäckte idag att de tydligen stängt mitt abonemang. Det känns ju bra i dessa tider när jag verkligen kommer behöva kunna nå folk och också själv bli nådd. Typiskt.

Igår kväll efter middagen drack jag kaffe. Det var dock inte ett av mina smartaste drag, kan jag säga. Innan incidenten igår kväll har jag nog inte druckit kaffe på en månad.
Vid tio tiden bestämde jag mig för att sova.
Så jag rökte min godnattcigarett och borstade tänderna och släckte i köket och vardagsrummet och lade mig till rätta i mitt sovrum. Tyst började jag räkna. Ett, två, tre...
När jag hade räknat till 325 började jag känna mig lite smått uppgiven. Övergiven, av sömnen.

Mittiallt upptäckte jag ett konstigt, blinkande sken. Jag satte mig upp och fann min telefon blinka frenetiskt. "Vem i hela vida världen ringer mig den här tiden på dygnet?" tänkte jag och fattade telefonen. Jag betraktade namnet på displayen en stund och tänkte att det nog var något sorts skämt.
- Hey! svarade jag tveksamt.
- Aye! sa mansrösten i andra änden.
Det var inget skämt. Det var på riktigt. Det var så riktigt och rätt allting att jag fick tårar i ögonen. Mannen skrattade och sa att om jag började grina skulle han ha ihjäl mig nästa gång vi ses.
Mannen frågade om jag för tillfället befann mig i grannlandet och när jag svarade Ja, tyckte han synd om mig och sa det nog är bäst att jag kommer tillbaka till Finland, heti! Jag skrattade och mannen sa godnatt och innan jag hann säga godnatt tillbaka, hade han lagt på luren. Ordet dear värmde i min mage och i mörkret och den öronbedövande tystnaden skrattade jag lyckligt.


Tre timmar efter att jag lagt mig somnade jag i alla fall.

Den här dagen började ju inte så bra som gårdagen slutade precis. Hur som helst så gick jag till skolan och beslöt saker tillsammans med de andra ledande eleverna. Klarspråk: Jag gick på möte. Sista mötet innan jul. Det var smärtfritt. Plus att jag fick äta en mandarin.
Efter lunchen dödade jag tid tillsammans med några klasskamrater, genom att se på film. Och äta tårta.

Nu ska jag ge mig iväg för att inhandla svenskt godis och frukost till imorgon bitti. Borde väl också lägga lite pengar på ett par värdebevis så jag inte är fullkomligt handikappad. Sedan ska jag städa. Och sova sista natten i min säng.

Inga kommentarer: