Åker inte ensam.

Nej, jag åker inte helt ensam till Gotland. Fast det trodde jag fram till förra veckan.

Det var någon gång i slutet av juni. Jag skulle äta lunch på mitt älsklingskafé inne i stan. På kafét jobbar en gammal god vän till mig, en gammal god vän vid namn Julia. Hon var så glad för min skull, glad för att jag hade sluppit in på en skola på Gotland. Lite avundsjuk var hon nog och hon berättade att hon hade läst om deras musiklinje, men inte sökt dit.
- Men du, hör av dig till skolan och kolla om det ännu finns lediga platser på musiklinjen, it’s worth tryin’! sa jag.
Så Julia skrev ansökningsbrev och spelade in en demo som hon skickade till skolan.

På onsdag kväll förra veckan ringde hon upp mig.
- Josefin, sa hon sansat varefter en lång, oändligt lång tystnad följde.
- Ja, Julia? sa jag.
- JAG ÄR INNE! utropade hon och lyckan var total. Jag kunde knappt tro mina öron, det här var för bra för att vara sant. Jag visste inte ens om mitt hjärta slog längre.

Tänk sådan otrolig tur man kan ha! Helt enkelt fantastiskt!