Detta har hänt:

Efter högstadiet gick jag ett utbildningsprogram inom hantverk och konstindustrin. Jag blev utexaminerad trä-artesan (möbelsnickare) i maj i år.
I januari började jag fundera på vad jag skulle ta mig till när hösten väl kom. Jag var 100% säker på att jag ville fortsätta studera, men vad och var?
Efter sömnlösa nätter och grubblande tillsammans med vänner, kom jag underfund med att jag ville studera något som hade med skrivande att göra. Journalistik, javisst!

Någonstans inom mig, var det någonting som sa, att jag skulle ha möjlighet till mycket bättre utbildning och undervisning i grannlandet, Sverige. Via Studentum fick jag information om alla utbildningar över hela landet, utbildningar som hade med skrivande att göra.

Jag sökte till ett flertal olika skolor med journalistikutbildning och även till några folkhögskolor. Folkhögskolornas linjer var inte inriktade på journalistik, de var ”fördjupande kurser” för poeter. Jag fick hem en broschyr från Gotlands Folkhögskola. Deras Skrivarlinje erbjöd allt jag önskade och ville ha. Gotland lockade.

Några skolor sa Nej med det samma. Några bjöd in mig för ”urvalsprov”.
Vi befann oss i slutet av april, början av maj och jag var mitt uppe i mitt slutarbete. Jag hade varken tid eller råd att åka runt i Sverige för intervjuer på skolor.
När jag meddelade Gotlands Folkhögskola om att jag inte kunde närvara på deras antagningsdagar, svarade de att de förstod det väl, att de kunde ringa istället. ”Okej, shysst!”, tänkte jag och gick dagarna i ända och väntade på samtalet.
Det var aldrig någon som ringde. Telefonen i mina snickarbyxor, förblev tyst.

Men så en sen kväll kom jag hem från snickeriet och slog mig ner vid datorn för att kolla mejl och göra lite skolarbeten. I inboxen fanns ett mejl från handledaren på Skrivarlinjen på Gotlands Folkhögskola.

Hej Josefin! Det har inte funkat att nå dig, men eftersom din ansökan var så bra så har jag nu bestämt mig för att ta in dig på Gotlands skrivarlinje, ibland får man följa sin magkänsla som det heter!

När jag läst mejlet tre gånger, långsamt, långsamt, långsamt, gick det snart upp för mig vad som stod på, vad det var som höll på att hända, eller vad som redan hände. Jag skrek, min sambo skrek och jag ringde runt till mina systrar, till min mamma och till min bästa vän. Sedan satt jag länge på golvet och bara skälvde, jag var nog rätt chockad.
Det var en av de lyckligaste kvällarna någonsin.