Knäckebrödmetoden.

Jag fick nyss sms från min lärare, Ludde. Han skrev att skolveckan börjar med en skrivdag. Lovet förlängs alltså med en dag. Jag är nästan i chocktillstånd.
Han skrev också att vi ska börja med dramatik på tisdag, men att vi först ska fortsätta litegrann med dialogen vi började med innan lovet.
Först förstår jag inte alls vilken dialog han menar. Sedan slår det mig att det är knäckebrödmetod-dialogen han skriver om. Shit, jag och Alida har ju inte alls jobbat vidare på den.
Panic. At the Disco.

Nåja. Nu är det färdiglyssnat på Lady Gaga. Jag ska dra. Ut. Hej.

Sambandet.

Jag kan inte låta bli att tänka att det skulle kunna finnas ett samband mellan intaget av fil/yoghurt och min sömnrytm. Vad tror ni?

VA!?

VA!? Är det mars NU!? Det var som fan!

Fil.

Nu äter jag fil igen. Jag börjar fundera över om jag är helt frisk...
Om någon läsare förtär lika mycket fil/yoghurt som jag gör; var god och lämna en kommentar.
Det är ett + om du, läsare, utöver detta, har absurda sovvanor och helst skulle sova dygnet runt.

Jag känner att jag måste hitta en själsfrände nu.

Uppblåst hjärta.

Starstruck,
baby could you blow my heart up?

Efter en folköl och massvis av musik, suktar jag efter att dra på mig värsta kalasblåsan för att sedan dra till Fone och skaka min röv så jag på morgonkvisten blir tvungen att halta ut.

Problemet är bara det att jag sitter hemma i Fårösund och skriver brev till den unga mannen i New York och ett krogbesök i Visby känns väldigt avlägset. Näst intill omöjligt.
Typiskt. Nu, när jag för en gångs skull har lust.

Skitmusik och kärlek.

Ibland är det tacksamt när Julia inte är hemma. Som idag till exempel. För idag har jag riktigt lust att lyssna på skitmusik. Ja, alltså, även om jag kallar den "skitmusik", tycker jag ju att den är bra. Jag tror att ordet "skitmusik" härstammar från de tider när jag endast lyssnade på System Of A Down. Det sitter fortfarande i bara.

Jag kan lyssna hur mycket som helst på Teriyaki Boyz, Lady Gaga, Petey Pablo och electro-tech såsom Boys Noize utan att Julia håller för öronen och skriker för full hals, varefter hon kastar sig över datorn för att byta låt.

Utöver skitmusiken, dagdrömmer jag och mår som fisken i vattnet. Jag har inte så mycket träningsvärk som jag trodde jag skulle ha. Litegrann bara, i mage, svank och skuldror. Jag saknar Julia lite. Jag undrar när hon kommer hem.

Jag skulle vilja bli kär.
Så där ordentligt kär så det gör ont i bröstet. Så kär så jag lider.
Det är väldigt länge sedan det kändes så. Väldigt, väldigt länge sedan.

Nu ska jag dricka kaffe. Tja!

Sjukligt besatt.

Jag har nyss ätit fil. Med citronsmak. Tillsammans med tinade hallon.

En gång i somras, när den där mannen T och jag satt i bilen, påväg hem till honom, frågade jag om han kommit ihåg att köpa yoghurt till frukosten. T log och sa, såklart. Och efter en stunds tystnad sa T att jag var sjukligt besatt av yoghurt. Så där mysigt retsamt, sa han det.

Sedan hände det sig att jag och T och våra gemensamma vänner var ute på krogen en helg.
Det var ett fylleslag aldrig tidigare skådat och T och jag kom oss i säng först kring sju på morgonen.
Jag vaknade en timme innan jag skulle vara på jobb. Klev upp och gjorde mig iordning. Tänkte att jag inte mådde så farligt illa i alla fall. Väckte T och bad honom skjutsa mig till restaurangen. Under passagen genom ytterdörren, kom illamåendet. Som ett slag i magen, en stekpannan i bakhuvudet.
T skjutsade mig raka vägen till restaurangen, frågade när jag klev ur, om jag hade hunnit äta något. Nej, svarade jag och Vi ses sen!
Jag hann bara byta om och ställa mig bakom disken, innan T var tillbaka.
Med två jordgubbsyoghurtar.

Mat.

När jag skummar igenom de senaste inläggen på min egen blogg, inser jag att den senaste månaden har nästan alla inlägg handlat om mat, eller om att äta.
Jag undrar: gör jag inget annat än äter, månne?

Chocken!

Mystiskt. Skulle bara se om länken i tidigare inlägget fungerade,
och VIPS! så hade Blondinbella uppdaterat (men 10:29? Jag förstår fortfarande inte?).

Hon skriver om "världens bästa dag i Anttila!". Sedan följer ett bildsjok av (mestadels) Bella herself och i bakgrunden skymtar snöhögar.
Detta förstår jag inte heller. Anttila är ju en affär?

Om det vore möjligt, skulle jag gärna höra Bella uttala det. Anttila.
(Jag ryser bara jag tänker på det.)

THIS IS SOOO NOT HAPPENING!

Jag vet inte åt vilket håll jag ska titta. Vet ej, vad säga?
BLONDINBELLA HAR INTE UPPDATERAT SIN BLOGG PÅ HELA DAGEN!
Jag... jag... f-f-förstår inte? Har det månne hänt henne något?

Överlag är jag salongsberusad och hungrig.
Tror jag ska söka mig hemmåt. Käka en liten macka och yoghurt. Älskade yoghurt (fil med smak av citron, ah!).
Förutsättningen är att det finns en ren djuptallrik.
Det gör det knappast.

Jag känner redan nu,
vilken cool träningsverk jag kommer ha imorgon!

En halv fiskfilé...

... och lite potatis senare; det känns som om jag är tillbaka på banan igen. Tillbaka i spelet.
För nu har jag kammat håret och borstat tänderna. Även bytt kläder.

Någonstans ligger den envisa huvudvärken på lur.
Jag skulle ha lust att skrika; WHAT THE FUCK DO YOU WANT!?
Men jag har en känsla av att Den Envisa inte skulle svara.

Nu ska jag och vattenflaskan och några klasskamrater bege oss till GIC.
Ute yr vädret. Yrväder. Hej.

Inte-så-produktiv-period.

I dessa dagar är jag väldigt inaktiv.

Jag har samlat ihop all smutstvätt och förflyttat den till tvättstugan.
Jag har ätit frukost.
Jag har druckit kaffe med några klasskamrater.
Det är allt jag åstadkommit hittills.
Någon kamm eller tandborste har fortfarande inte varit nära min skepnad än idag. Jag misstänker att jag förfaller.

Hemma nu för att slänga i mig lite mat.
Kom på att det nog inte är så smart att gymma, om magen inte fått något på fem timmar.

Deadline för veckans skrivuppgift är om ungefär en timme.
Allt jag skrivit den här veckan är ett brev och några blogginlägg.
Jag är inne i en inte-så-produktiv-period.
Det känns hemskt. Det känns, rent ut sagt; förjävligt.
Jag känner skuld. Ångest.
Jag borde leverera. Men jag levererar inte ens en liten skvätt kiss. Fy fan.

Sömn.

Jag är en sådan trött människa. Om jag inte behövde äta och gå i skolan antar jag att jag istället hade sovit dygnet runt. Min mor och mina systrar (här finner ni den yngsta) har alltid förundrats över mina absurda sovvanor.
Jag hade tid i tvättstugan mellan tio och tolv. Tär va he tå! Ti hukka!
Fast nu är det ju så att jag vet att ingen har tid där efter mig, vilket innebär att jag kan gå och tvätta precis när jag vill. In your face, tvättstugan!

Föresten! Nils är tillbaka på bloggen igen! Awesome, eller hur?
Nu ska jag äta.

Inget är som du tror.

Idag har jag varit huslig. Diskat och fört ut massvis med sopor och kokat vid spisen och sådant som man bör göra när man är huslig.
Jag har även hunnit med en snabb promenad och en timmes simning vid GIC.

Alida gick nyss hem.
Hon kom hit vid nio.
Vi började med en kopp te och filmen Stratosphere Girl.
Vi fattade inte mycket, kan jag säga.
När filmen var slut, såg vi på varandra med frågade blickar; Va?!

Vi delade på det som var kvar av den där härligt beroendeframkallande vaniljyoghurten.
Vi åt den tillsammans med tinade blåbär och hallon.
Såg sedan filmen The Illusionist. Den liknade mycket The Prestige. Men den är helt klart sevärd!

En envis huvudvärk plågar mig. Den vill inte ge sig. Sömnen tar den nog.

Yoghurt.

Åååh! Den där yoghurten... med hallon... åååh!
Tänk om jag skulle stanna hemma hela dagen? På soffan. Och äta yoghurt ur hinken. M-m-mys!

Födelsedagskalas och yoghurt.

Ja, det firades ju lite födelsedag igår! Sara var födelsedagsbarnet. Och Micke, lite i efterskott.
Jag, Alida och Harry blev en timme försenade till festen, eftersom jag och Alida hade varit och simmat innan. Vi skämdes lite över det.

Hur som helst så bjöds det på kaffe och te och jättegod bål och chokladkaka med vispgrädde och muffins och ostbågar och chips. Klassrummet var pyntat med en massa balonger. Det hela var mycket festligt!
Vi sysselsatte oss sedan med SingStar fram till halv två på natten. Då var jag väldigt trött. Men det var det tamefan värt! Hela SingStarsessionen bjöd på åh så många skratt!

Idag vaknade jag tidigt på förmiddagen och åt frukost. Sedan började jag skriva ett brev. Efter ett tag drog jag på mig jackan och gick ner till receptionen för att köpa lite lunchkuponger. Jag blev att prata med Jonas. Vi hade ett gemytligt samtal.
Vid ett åt jag lunch vid Markan med några klasskamrater. Solen kom fram. Sedan gick jag hem och fortsatte skriva brev.

När brevet var färdig klädde jag på mig och gick ut.
Jag postade brevet.
Tog en lång, skön promenad. Jag träffade Ethel och hennes son Kalle.

På vägen hem handlade jag världens godaste delikatess vaniljyoghurt! Ja, när jag köpte den visste jag ju inte hur god den var. Det insåg jag ju sen när jag kom hem och skulle äta mellanmål.
Man fick köpa 1 liter i en liten hink. Det tyckte jag var fint. Hinken.

På kvällen gick jag med tjejerna till GIC för att gymma. Jag har fortfarande lite svårt att förstå detta faktum att jag nuförtiden bara umgås med tjejer. Det känns coolt! De är ju så fina allihopa och jag trivs så bra med dem!
Vi hade hela gymmet för oss själva. Det var skönt! Och oj som jag slet! Andfådd och svettig blev jag. Huhhu!

Hemma igen tog jag en snabb dusch. Hann även byta några få ord med Fong på msn. Det visade sig att han hade varit ute och sprungit imorse.
Hur är det ens möjligt att vi båda har fått något sådant här ryck samtidigt? Jag förstår inte.
Nåja, jag kokade upp lite pasta och åt snabbt innan jag gick till skolan och tv:rummet för att se House.

Nu är jag hemma. Jag tänker på den där delikatess yoghurten. Och cashewnötter. Jag åt upp alla nötter när jag såg på House. Typiskt. Jag borde införa ett litet lager med cashewnötter här hemma i något skåp. Så att det alltid finns. För de är ju så goda.

Jag borde diska också. Jag tror inte det finns en endaste ren pytsa i det här hushållet för tillfället.
Fast jag är så trött. Promenaden och timmen på gymmet tog verkligen all energi ur mig.
Jag får diska imorgon. Innan frukosten. Ja, det blir nog bra.

Nu ska jag sova. Godnatt!

Det är som det är.

Jag har varit så där otroligt lat och otroligt sunkig. Så sunkig att jag inte ens borstade tänderna innan jag gick och lade mig igår kväll. Så lat att jag inte ens har sorterat mina sopor i helgen.
Vanligtvis, när det inte är lov och jag inte är sunkig, är jag väldigt pedant när det kommer till sopsorteringen (detta har hänt sedan jag flyttade till Gotland. Hemma i De Tusen Sjöarnas Land sorterade jag aldrig).
En gång, för ett tag sedan, var en kille hemma hos mig. Vi skulle fika.
När jag gjorde iordning kaffet, hittade den här killen en tom hårinpackningsburk på diskbänken.
- Vad gör den här här? frågade killen.
- Den ska diskas innan den kan slängas (i kärlet för hårdplast), svarade jag.
Killen stirrade storögt på mig.
- Sorterar ni soporna!? frågade han skeptiskt.
- Ja, det är väl klart, svarade jag.
Killen fann detta besynnerligt. Jag fann killen ganska besynnerlig.

Idag har jag storstädat, käkat lunch ensam vid Markan, varit hemma hos mina grannar Annelie och Ellinor. Therese var också där. Sedan kom även Alida och Harry. Vi fikade och några pysslade. Det var mys! Jag beställde några tvålar och en parfym från Oriflame. Therese i min klass är konsult. Jag hade trott att Oriflame-produkterna var riktigt avskräckande dyra, men det visade sig att jag hade fel.

Nu ska jag ta en snabb promenad innan det är dags att bege sig till GIC för en timmes simning. Ikväll vankas födelsedagskalas och jag ska dricka lite alkohol och kanske sjunga lite Sing Star. Spännande!

Hunger, törst och saknad.

Det är en sen söndag kväll och jag är hungrig. Jag hungrar. Jag törstar. Jag suktar efter läsk. Läsk finns inte tillgängligt. Jag får nöja mig med antingen saft eller apelsinjuice (med fruktkött, nam!).

Det är en sen söndag kväll och jag är nu i vetskap om att jag väntar ett telefonsamtal från kyrkan. Förvisso har jag varit medveten om det i några dagar.
Och det är inte Svenska Kyrkan som kommer ringa. Inte heller är det den evangelisk-lutherska kyrkan (den jag en gång i tiderna tillhörde).
Det är just den där kyrkan som kommer att ringa. Och detta telefonsamtal vittnar till viss mån om att den där unga mannen som skickar brev till mig från New York, fortfarande hoppas på att en dag kunna gifta sig med mig.

Samtidigt som det känns som om det här är någonting jag aldrig kommer komma ifrån, känns det tryggt. Den där kyrkan gav mig mycket mer än vad "min egen kyrka" någonsin har gjort.

Det är en sen söndag kväll. Jag har hunger. Jag har törst. Jag har saknad.
Jag saknar den unga mannen i New York. Jag saknar den där mannen T (av någon konstig anledning?). Och framförallt saknar jag Fong. Min bästaste bästa vän. Mannen i mitt liv. Mannen framom alla andra män. Ack, alla dessa män.

Nu ska jag stilla min hunger med en macka. Stilla min törst med ett glas saft. Stilla saknaden med sömn. Vi ses imorgon.

Nehe?

Dörren till simhallen var låst. Detta är andra gången det inträffar. Och dessutom vet jag ju vem det är som låser upp den på söndagar. Ett minus i kanten för denna människa.

I och för sig var det ett träningspass att ta sig till och från GIC i snöstormen och drivsnön, som på vissa ställen är nästan en halv meter djup.

Nej, nu blir det en snabb dusch och sedan film med klasskompisarna i klassrummet. Ciao!

Som om det vore ett alternativ.

Jag har kokat lite mat och ätit. Nu dricker jag smultron- och vaniljte. Rauk-te. Vädret utanför är helt galet! Inomhus är det tyst och skönt. Jag vilar. En stund till.

Någon gång har det hänt sig att människor frågat mig; kommer du fortsätta skriva efter att du är färdig på skrivarlinjen? Precis som om det vore ett alternativ att sluta skriva!
Om jag ska vara uppriktigt ärlig förstår jag egentligen inte frågan över huvud taget.
Jag har alltid skrivit och kommer antagligen alltid att göra det.
Jag kan inte ens föreställa mig hur mitt liv skulle se ut om jag inte fick skriva. Jag skulle nog bli galen, tror jag.

Om en knapp halvtimme ska jag gå genom snöstormen ner till GIC. Med eller utan Alida, det återstår att se.