Slow it down, Mr.

"Man åker inte till fastlandet för att köpa en dildo."
Anonym

Med detta lilla citat vill jag hänvisa till Johannas blogg.

Denna händelse ledde till obehagsdrömmar inatt. Somnade som en klubbad säl halv elva igår kväll. Halv sex vaknade jag illamående och svettig.
Halv åtta, i duschen, kom den välbekanta krampen i magtrakten, men jag bet ihop, klädde mig och begav mig till Markan för frukost.

I skolan hade vi ett roligt textsamtal. Jag käkade mackor på fikat och skrattade åt Ludde.

Efter skolan åkte Johanna, Annelie, Therese och jag till Slite.
Medan A och T gick till Systemet, strosade jag och Johanna runt på apoteket. För det är kul. Sedan gick vi och bokade solarietid till nästa veckas tisdag. I cannot wait!
Jag köpte en äcklig glass också.

Körde ett asskönt gympass innan middagen, till tonerna av SOAD.

Ville se den finska filmen Helmiä ja Sikoja ikväll.
Det verkade som om de flesta skulle hitta på annat. Och de jag frågade tackade nej.
Men sedan upptäckte jag att både Annelie och Johanna var med på noterna.

Ska klä av mig svettiga träningskläder. Ta en snabb dusch. Kränga ner melonen, jag köpte i Slite, i väskan. Annelie hade lite öl hon lovade jag fick köpa.
För övrigt har jag lite ångest över att jag glömde ringa min chefredaktör idag. Annars rullar livet i Fårösund på, i allt för snabb takt.

Hej solen!

Efter att ha suttit i skräddarställning i Julias säng ett tag, har båda mina ben somnat.

Idag i skolan pratade vi om kritik och recension. Vi läste och lyssnade på låtar av Leonard Cohen. Jag fattade inte ett kiss.
Solen kom fram och jag och Johan gick ut och satte oss och drack kaffe.
Det var skönt. Jag kände mig glad.

Solen har gått i moln och jag ska försöka ta mig upp ur sängen utan att bryta något ben.
Jag ska gå till Ica för att köpa cigaretter och posta två paket.
Senare beger jag mig till gymmet. Påbörjar 30/30 programmet idag. Jag är så upphetsad att jag knappt kan sitta still!

Den döda linjen.

Åh nej! Loggade nyss in på min e-mail och insåg att jag har deadline för tidningen på fredag klockan 16:00 (finsk tid). Detta hade jag inte en blekaste aning om.
Enligt programmet jag fick efter redaktionsträffen i januari (som jag missade, för att jag redan hade åkt tillbaka hit), hade jag bara en recension att skriva, och den ska vara inlämnad senast den 16 april.

Nu ska jag alltså skriva en liten artikel om min favoritwebbsida. Va? Har jag ens en favoritwebbsida? Jag skriver ju bara blogg. Och läser andras bloggar. Och hänger på Facebook tills mina ögon blöder (och det hatar jag mig själv för).

Dessutom står det ingenstans hur många tecken den ska vara. Känner mig väldigt förvirrad just nu.

Blött, mörkt och kallt - det är Gotland i ett nötskal.
(Citat av min klasskompis Micke)

Hunger.

Jag är hungrig. Lunchen idag var väldigt tunn, om man så säger. Men hellre tunn, än bruna bönor och fläsk.
Jag önskar att det fanns yoghurt hemma. Eller fil. Eller i alla fall en ynka frukt. Kiwi?

Pappa berättade för mig en gång, att varmt vatten frammanar mättnadskänsla, för ett litet tag i alla fall.
Borde kanske dricka varmt vatten. Och så en mentolcigarett på det, så blir det nog så bra, så bra.

Fast å andra sidan så finns det mörkt bröd. Och pesto.
Jag tycker om pesto.

Havet och alla oskrivna brev.

På hösten skrev jag en hel del brev. Sedan årsskiftet har jag skrivit kanske... tre stycken?

Jag mår illa av det här. Jag känner mig dålig. Som en dålig dotter, dålig syster, dålig vän... Det gör mig illamående. Försätter mig i ånger.
Under dagarna tänker jag ofta "oj! Det här ska jag berätta om i brevet till -".
Tre brev har jag skrivit. Tre.
Fy fan.

Jag har tänkt på havet.
Östersjön, Kvarken.

Det är som om havet är ogenomträngligt.
Som en hög mur. Omöjlig att ta sig igenom.

Varje dag tänker jag på mina systrar, min mamma, min systerdotter och min bästa vän. Varje dag. Men det som händer i Ingenstans, det som händer i platta, vackra Österbotten; det bekommer mig inte. Inte ett endaste dugg.

Här, på Gotland, av alla ställen, är min värld.
Här lever jag mitt liv.
Här har jag hittat en egen, helt underbar, surrogatfamilj (parentes här för att undvika missförstånd: ingen kommer någonsin kunna, på något vis, ersätta min familj). Det är här jag blev påmind om, vad vänskap är. Vad vänskap innebär.

Ibland.
Känns det som om
livet innan Gotland,
bara är ett bleknande minne.
Som kanske inte ens är mitt.
Ibland
känns det som om;
ett liv innan Gotland,
aldrig ens har existerat.

Skor.

Vädret utanför gör mig låg och trött.

Jag tänker på den där dikten Änglarna i Karis. Text-jaget som går i allt för tunna skor i februari.

Nu är det mars och snöslask. Våren kom, men vände och gick tillbaka.
När jag åkte tillbaka till Gotland efter jul, hade jag inte räknat med snö.
Hela december var ju grå och varm. Inte en snöflinga i sikte.

Jag är arg för att jag inte har några ordentliga skor. Känner mig lite som ett fattigt barn.
Lackskorna tar in vatten vid hälen på två röda. Så också de blå-vita Adidasskorna. Löpskorna är till för löpning (och absolut inte i snöslask). Kilklackskorna tar visserligen inte in vatten, men de är hala som fan, trånga och kalla.
Tre par skor frånsett de tidigare nämnda, finns i min ägo; ett par lila tygskor och två par ballerinas.
Inte så mycket att hänga i granen, precis.

Fan fan fan ge mig ett par gummistövlar och randiga raggsockar! NU!

Temadag: alkohol.

Idag höll socialpedagog 2:orna temadag för resten av skolan. Temat var alkohol.
Jag är helt nöjd, faktiskt.
Får nog säga som en från allmänna linjen sa; jag hade inte lust att gå hit imorse, men jag ångrar verkligen inte att jag kom.

Hassela-ungdomar kom och spelade teater för oss. Det var fint.
Utöver det har vi haft värderingsövningar och forumteater. Och så har vi ju fikat förstås.

Fälttestet.

Dagens frukost: En skiva mörkt bröd med pesto, en deciliter onaka, två körsbärstomater och två deciliter apelsinjuice.
Om man inte hinner springa ner till Markan för att äta frulle, får man helt enkelt slänga ihop det som finns hemma. Skulle ju inte vara roligt att kolapsa i skolan heller (låter kanske svagt, men jag är helt enkelt en människa som inte fungerar om jag skippar frukosten).

Jag skrev tidigare att jag hade legat och läst om löpning en natt. Jag hittade boken på Icas bokrea. Boken heter Kom igång med löpning och förlaget bonnier impact.
Det är en väldigt bra bok. Jag rekomenderar den!

Jag sprang en hel del när jag gick i högstadiet. Mest aktiv var jag i åttonde klass. Sedan slutade jag tvärt. För att jag bröt ihop psykiskt. Jag slutade träna helt och hållet.
Sedan jag kom hit har jag simmat två till tre gånger i veckan.
Nu på våren har jag fått för mig att gymma istället.

Sedan hittade jag den här boken och nu är jag även lite sugen på att börja löpträna igen. Det är ju sjukt kul, verkligen! Om jag säger annat, så ljuger jag.

Eftersom det är tisdag idag, gick jag till gymmet. Tänkte att jag skulle kolla min VO2max.
Genom det så kallade fälttestet mäter man sin maximala syreupptagningsförmåga. Det är det som är VO2max.
Testet går ut på att man går, joggar eller springer en sträcka på 2400 meter. Man ska avverka sträckan på så kort tid som möjligt, men utan att ta ut sig helt och hållet.
När man är färdig, noterar man tiden det tog, och efter det är det dags för lite matematik.

När jag var klar med sträckan körde jag mitt vanliga gympass. Det var lite trångt i gymmet ikväll.
Efter en trevlig middag kom jag hem och satte mig genast ner för att räkna.
Resultatet var... ja. Skrattretande?
Jo, skrattretande är nog ett bra ord. Jag tänker inte avslöja mitt resultat, men vi kan säga så här; ta i beaktande att jag har varit rökare i fem år.

I boken, under tabellen, står det så här; tappa inte modet om din maximala syreupptagningsförmåga ligger under genomsnittet: löpningen kommer att förbättra den.

Ja, jag antar att det är dags att dra på sig löpskorna (och sluta röka) och börja med en gång. Härligt! Snacka om endorfintönt!

Pärlor, svin och stövlar från Nokia.

Plats: klassrummet.
Humör: sjukt glad och sjukt trött. Lite kaffesugen också (även om jag redan har druckit två koppar).
Vilopuls klockan 07:50: 76 bpm (den genomsnittliga vilopulsen ligger på 72).

Vi fortsatte med dramatiken idag. Ludde delade in klassen i fyra stycken grupper. Vi skulle kopiera upp våra färdiga pjäser till hela gruppen, sedan läsa varandras.
Tanken är att vi ska jobba med texterna till imorgon eftermiddag. Då ska vi presentera pjäserna tillsammans, genom att spela/läsa upp dem för resten av klassen.

Jag åt lunch med Linn och Nils. Asnice! Sedan drack vi kaffe och rökte cigaretter och jag fick en massa brev på posten. Helmiä ja Sikoja, filmen jag hade beställt, anlände också. Snart vankas filmkväll!

Igår kväll såg vi Kärlekens Slöja. Låter ju otroligt tråkigt, men det var en riktigt fin film. Efteråt låg jag och studerade löpning fram till klockan tre på morgonen. Det är anledningen till att jag är sjukt trött idag.
Men det var lärorikt, må jag säga!
Jag tror faktiskt att jag har kommit fram till varför mina knän bråkar så som de gör.
Jag ska bara göra ett våttest, så återkommer jag med det senare.

Ikväll är det tänkt att jag ska åka och se om jag får syn på Marteboljuset.
Känner mig inte så pepp på det just nu, om jag ska vara ärlig. Skulle hellre ta det lugnt hemma och sedan lägga mig tidigt.
Dessutom fick jag höra att Calle hade sagt att vi skulle klä oss varmt och i stövlar. För det första äger jag inte ens ett par långkalsonger. För det andra äger jag inte ens par stövlar.
Inte ens hemma i Ingenstans.
Förra sommaren använde jag stövlar två gånger. Då lånade jag mammas.

Life is great.

Med huvudet i Bungehallens frysdisk fick jag syn på vegebullar (kasvispöyrykät). Då gick tanken på vegenugetter upp i rök, ögonblickligen.

När jag kom hem hade Julia hittat tillbaka till vår gemensamma lägenhet. Hela veckan har hon befunnit sig någon annanstans. Kan hända det också har berott på att hon har varit ute på turné.
Nu var hon i alla fall tillbaka.
Jag kokade pasta. Stekte vegebullarna. Blandade pesto, körsbärstomater och fetaost i pastan. Julia insisterade på att utbringa en skål för söndagar och god mat. Vi tackade även Gud.

På maten drack vi en kopp kaffe och rökte cigaretter.
Mamma slog en signal och jag berättade om fredagens fylleslag och om böcker jag vill köpa, men inte vågar för att de är så tunga och det finns inte en chans att jag skulle få hem all skönlitteratur på flyget sedan.
Julia fick ett drastiskt ryck och möblerade om i sitt sovrum. Det hela började väldigt oskyldigt med att hon bytte gardiner.

Julias man, Jonas, har anlänt.
Jag dricker en söndagsöl i väntan på att vi ska se film.
Summa summarum; Life is just awesome.

Kananugetti och endorfintönten.

Jag läser bloggar och undrar stillsamt varför jag är så hungrig. Då slår det mig att det var fem timmar sedan jag senast åt någonting.
Det vattnas i munnen när jag tänker på pasta med pesto, fetaost och soltorkade tomater. Och nugetter. Och inte kananugetter, utan den vegetariska varianten.

Vad jag åstadkommit idag? Jag har diskat och dammsugit. Druckit te med Annelie i trappen. Johanna W joinade också.

Nämnde ju igår att bakfyllan fick sällskap av träningsvärk från timmen på gymmet i fredags. Kan väl berätta att träningsvärken idag är snäppet värre. Speciellt i låren.
Trots smärtan, känner jag en sjuklig längtan till gymmet, löpbandet och vikterna. Helkonstigt.
Bara det att jag, av alla människor, faktiskt längtar till ett gym.
Det var som Fong sa; när jag kommer tillbaka till mitt hemland i början av sommaren, kommer jag vara en riktig endorfintönt.

Även om det finns mat i kylskåpet, drar jag nog på mig jackan och går till Ica.
Kan inte sluta tänka på pastan med pesto. Åh!
Hörs.

Otur.

Nej vad fan. Jag har slösat bort två och en halv timme på någonting helt i onödan; filmen Match Point. Den var så dålig att det var helt otroligt! Se inte den.

Säkerligen har jag gått upp flera kilo också. Halva lådan Mangosorbet slank ner. Femtio gram Marabou Non Stop och en halv påse Malaco Gott och Blandat. Detta sköljde jag ner med en krapulacokis.

Nu ska sminket och kläderna bort. Så ska jag välkomna John. John Blund.

Minimala klädesplagg.

Idag har jag åkt bil och lyssnat på System of a Down. Våren har hängt i luften.
FPA har, som tidigare skrivet, varit generösa och lagt in en hel del pengar på mitt kapitalkonto. Jag beslöt idag att spendera lite cash alltså.
Väl i Visby noterade jag att jag var för bakfull för att shoppa. Jag köpte i alla fall en blå- och svartrandig polo. För 59 spänn. En fis i rymden, om man ser på summan FPA har givit mig.

Jag hittade ett par härliga träningsbrallor.
Och två sportbehåar.
Jag var lite tveksamt inställd till storleken på dessa behåar.
Alldeles för bakfull och skakig i händerna för att kränga av mig kläderna i ett litet bås.
Dessa tre ting gick på ca. 500.

Hemma hos Nils låste jag fort in mig i badrummet för att ta reda på om jag skulle bli tvungen att lämna tillbaka behåarna.
Jag insåg snabbt att jag i framtiden kommer börja bo i dessa minimala klädesplagg.
De var så sjukt sköna!

Nils stekte panerade fiskfiléer och gjorde potatismos. Det var den godaste potatismosen jag ätit på länge!
Nils var iväg för att skjutsa sin svägerska Josefin, så jag åt ensam.
Katten Tuwa satt på bordet, en liten bit bort, och glodde på mig.

Bussen hem var fullproppad med folk, som vanligt. Jag fick ändå två sittplatser för mig själv.
Jag vaknade en liten bit utanför Lärbro.
Saltsmak i torra munnen. Drack vatten och såg att det bara var två passagerare kvar, förutom jag.

Klev av vid Statoil.
Mindes att jag hade tagit vantarna från baksätet i bilen vid busstationen.
Nu var de spårlöst försvunna.
Var 100% säker på att jag inte hade glömt dem i bussen.
Mystiskt.

Nu är jag hemma.
Ska värma en pizzaslize och dricka krapulacokis (helt vanlig Coca-Cola).
Har bytt om till mjukisbrallor och en skön tröja. Undertill, den skönaste av sportbehåarna.
Mangosorbet finns i frysen till mitt förfogande.
Tänkte mysa ihop mig i soffhörnet.
Tända lite ljus och se en skön film.
Egentligen skulle jag har varit på Ellas spelning vid Rindi ikväll.
Men eftersom jag fick ett ryck och söp till det ordentligt igår, kände jag mig inte så pepp.

Det blir nog läggdags tidigt ikväll.

Varför?

När man säger Jag ska gå hem nu, varför går man då inte?
När man tänker Det här är sista ölen ikväll, varför dricker man mer då för?

Vid midnatt replikerade jag att jag skulle lämna lägenheten och dra mig hemåt.
Jag stannade dock ett tag till, för jag hade nämligen inte druckit upp mitt vin.
När vinet var slut hällde jag upp ett nytt glas.
Varför? Jag skulle ju gå hem!

Plötsligt frågade någon om vi skulle hänga med på efterfest i replokalen.
Visst visst! Absolut!

Väl i replokalen bälgde jag i mig öl och suktade ständigt efter mer.

Halv sex imorse kastade jag en sista blick på klockan innan jag däckade i sängen.

Jag har duschat och käkat frukost och pratat i telefon och suttit i solen på trappen en stund.
Nu skälver jag i kroppen och lyssnar på System of a Down.
Jag känner avsaknaden av hjärnceller i mitt arma huvud.
Jag planerar klä mig i ett representabelt ansikte och dra på mig en tröja.
Sedan ska jag bege mig till Visby för att handla lite,
ty FPA har fyllt mitt kapitalkonto till bredden. Det känns najs.

Ps. Bakfyllan fick sällskap av träningsvärk. Allt är alltså väldigt skönt. Ds.
Ps. 2. Måste tilläggas att jag hade überkul igårkväll/inatt. Jag vill tacka mina underbara klasskamrater! Ds.

Han sprang.

Nu. NU har jag läst sista meningen i boken Flyga Drake.
Som alltid, när jag läser ut en bok, rös jag när jag lade boken ifrån mig.

Trodde verkligen att jag skulle bli tvungen att vaka hela natten, men se icke.
Kanske beror på att den var så sjukt bra!
Ester-Lisa rekomenderar Flyga Drake av Khaled Hosseini.

Nu måste jag sova så jag orkar prata om boken imorgon. Godnatt.

Skivan och frånvaron av självdisciplin.

Jag halvsprang hem, sparkade av mig skorna innanför dörren och startade datorn.
Slängde i skivan och tryckte på play när datorn läst in den.
Efter några hundradelssekunder lyssnade mina öron till Soldier side - introt till System Of A Downs skiva Mesmerize.
Den enda skivan av SOAD som inte finns i min ägo, men som förnimmar vackra, underbara minnen.
Ett brett leende spred sig över mitt ansikte och jag svär på att jag svävade en liten bit ovanför golvet.

Halvsprang tillbaka till skolan i hoppet om att det fanns en ledig tvättid under kvällen.
I dörröppningen sprang jag på Nils. Han ville visa mig en bild han hade målat.
Frågade mig sedan om vi skulle dricka en kopp te.
Jag tänkte på boken som låg hemma på mitt nattduksbord. Hundörat i mitten av de 320, tunna pocketsidorna. Visste ju att jag borde svara NEJ. Att jag inte hade tid, överhuvudtaget.
Men min kända brist på självdisciplin gav sig till känna, när jag hörde mig själv svara; Visst!

Vi satt i kafeterian och pratade i en timme.
Oförlåtligt, med tanke på att boken ska vara utläst till imorgon, 08:30.
Men jag kan inte undgå det faktum att konversationen var äckligt givande.
Vi pratade nämligen om projekt.
Han om ett projket som fråntagits honom.
Och jag. Jag om drömmen om ett projekt.

Under samtalets gång utvecklades drömmen. Visionen.
Blev till planer och ett hopp föddes i mig när jag hörde mig själv berätta om mina tankar.
Vet ju, att om drömmen blir verklighet en vacker dag, kommer det bli så sjukt bra!
Passionen som glöder i mig. Kärleken till det skrivna ordet.

Kom precis hem från middagen. Är nu inne i en period då jag tycker att det rentav är tröttsamt och tråkigt att äta mat. Tur är väl att jag är en förnuftig människa (som i och för sig saknar självdisciplin) som äter, även om jag inte alls har lust. Om jag varit annat, skulle jag nog ha tynat bort för länge, länge sedan.

Ska skynda mig till Ica nu. Insupa lite frisk luft och röra lite på mina stackars ben. Resten av kvällen/natten kommer spenderas i soffan/sängen tillsammans med huvudkaraktären Amir.
Vi hörs.

Vackra och snuskigt rika (på vad?).

Bang Bang!

We're beautiful and dirty rich.

.

Om sanningen ska fram (och det ska den ju),

så är vi inte det.

Men det känns så.

Och idag,

är det känslan som räknas.

.

Vi har börjat med dramatik idag. Det är otroligt intressant. Synd att jag har varit så trött.

Vårdoften har varit tung i luften.

Jag påbörjade mitt manus ensam nere i kafeterian.

Vi skulle utgå från en novell vi skrivit själva och var nöjda med.

Jag bestämde att skriva om Balkongtexten jag tidigare publicerat här. Det visade sig vara lite knepigt.

Jag kände att det vore roligare att skriva dramatik för teater än endast för läsning, men jag känner mig lite begränsad angående scenbyten. Jag är inte säker på att mina ideer är möjliga att förverkliga.

Ingenting är omöjligt.

.

Jag fick en överraskningspresent.

En mint-lakritsstång och en cd-skiva.

Jag har inte lyssnat på skivan ännu. Jag har ingen aning om vad som finns där. Men jag ska ta reda på det. Senare.

Överraskningspresenter måste nog vara det bästa som finns. Jag blev helt varm i hjärtat.

Mina inre organ smälte som mjukglass i solen. Fina vän.

.

Nu ska jag klippa till lite bilder som jag senare ska skicka iväg till den unga mannen i New York.

Vårdoften är tung i luften och jag har lust att bli smygfull. Nu.

Jag har dock hur mycket som helst kvar av Flyga Drake att läsa.

.

Imorgon hålls litteraturseminarium.

Föresten,

jag har börjat skriva dikt igen efter ett litet uppehåll.

Andrum

och njutning.

.

'Cause we're beautiful and dirty rich.

En bra bad hairday.

Idag har jag haft en bad hairday varit lite trött. Allting har dock gått väldigt fort.

Skoldagen började med en genomgång av resan till Estland. Vi åker dit veckan efter påsklovet. Vi blir där i 5 dagar. Allt är redan planerat.
2000 kronor skulle hela paketet bli att kosta. Väldigt billigt, med tanke på att det omfattar tur och retur med båt, boende, frukost, middagsbuffe, busstransporter och guider etc.

Jag spenderade en timme på gymmet innan lunchen.
Efter lunchen lyssnade vi på Ella-tjejerna som hade spelning i stora filmsalen. De var jättebra!

Utöver det har vi jobbat med dialoger.
Oriflameprodukterna kom idag också.
Parfymen jag hade beställt var tillfälligt slut, och skulle komma senare. Typiskt, det var ju den jag suktade efter!

Nils och Linn var hemma hos mig och drack kaffe på eftermiddagen. Det var kul! Vi hade en trevlig pratstund.
Nils hade med sig datorn och fyllde på min mp3. Shuhew! Hade ju lyssnat mig trött på allt som fanns där innan. Tack!
När de hade åkt hem, tänkte jag att jag nog skulle hinna läsa ett bra tag innan middagen (har 270 sidor att läsa innan torsdag), men när jag tittade på klockan, var det bara tio minuter kvar till middagen.
Under middagen framlades ett litet förslag; tv-intervju. För ett kulturprogram. Intervjun skulle röra min "bok", min poesiådra och skönlitteratur överlag.
"Boken", ja. Ett oavslutat projket. Vet inte ens om jag vill kalla det "bok". Men å andra sidan, vad är i så fall en berättelse på ca. 200 sidor, om inte en bok?

Inom en snar framtid får jag se min man Gregory House (wohoow!). Innan dess ska jag läsa. Snabbt som fan. Borde läsa 135 sidor ikväll.
Boken som ligger i strålkastarljuset för tillfället är Flyga Drake.

Imorgon har jag två möten (råd) jag borde gå på. Problemet är bara det, att båda mötena börjar 10:20. Jag bara undrar; var finns logiken i den här planeringen?

Break me down, you've got a lovely face.

.

Imorse kom Julia hem. Jag hade precis duschat, så jag drog bara på mig kläderna och så begav vi oss till skolans kafeteria för att fika. Jag hade inte hunnit sminka mig. I kafeterian träffade vi Nils. Nils sa att jag såg snällare ut utan smink.

När fikat var över och alla elever gick till sina lektioner, gick jag hem och sminkade mig. Jag stod inte ut med att se snäll ut. Vad tycker ni? Ser jag snällare ut när jag inte bär kosmetika?

.

Den här dagen har varit rolig. Den har mestadels gått ut på att jag och Nils har varit så elaka mot varandra som möjligt. Mellan episoderna av elakheter har vi inte kunnat hålla oss för skratt.

Ibland känner jag att jag behöver vara lite kaxig och riktigt elak. Just nu är det så.

Det började redan i lördags. På kvällen satt jag och pratade med Stora Stygga Vargen på msn, och jag kunde knappt kontrollera mig själv.

Jag skrev några meningar, tryckte enter, stirrade på konversationsrutan och förvånades över de kaxigheter jag lyckades få ur mig. Det var helt otroligt!

(Här är en bild på Nils och hans katt Tuwa.)

I dessa tider, när jag är elak och kaxig och bara käftas med folk, är jag ändå ganska empatisk gentemot mina medmänniskor. Det är klart att jag förstår att de kanske blir sårade och lite ledsna (nej, jag är inte hjärndöd). Det enda jag är ute efter, är ju att någon ska fatta vinken, och käfta tillbaka. Som Nils! Mina två händer räcker inte till för att räkna alla förolämpningar han har gett mig idag (och alla förolämpningar jag har gett honom). Julia tappade praktiskt taget hakan när hon hörde hemskheterna vi sa till varandra.

Jag har kommit fram till varför jag söker efter någon som är rapp nog i käften för att munnhuggas med. Det är frånvaron av min vän Magnus, som fortfarande är kvar i Ingenstans. Han är på samma nivå som jag, förstår alltid vinken och har skinn på näsan. Dessutom har han en förmåga att alltid lyckas hamna i överläge. Detta resulterar i att det alltid spårar ur. Till sist har vi gått så långt att det inte finns värre saker att säga. Då brukar vi titta på varandra en lång stund, för att sedan inte kunna hålla oss längre. Vika oss dubbla och skratta tills magmusklerna börjar krampa.

Jag beräknar att elakheterna och provoserandet är över imorgon kväll (alternativt onsdag morgon). Då blir jag snäll igen. Äckligt snäll. Jag kanske till och med struntar i att sminka mig (yeah right, like that's gonna happen!).

Fin söndag.

.

Igår var det så otroligt fint väder. Och väldigt varmt också! Jag tog en långpromenad på eftermiddagen. Här får ni lite bilder som ger vårfeelis!

Fårösund är ändå vackert (färgfiltret var ett misstag, vilket jag senare upptäckte. Men det får duga.)

Här kan man beskåda en liten kvarn.

Jag gick till hamnen. Där slog jag mig ner och filosoferade en lång stund. Det var skönt i solen.

De fula solglasögonen fick följa med.

Helt okej utsikt.

Ganska jävla okej, alltså.

På väg hem.

Plogbilen har förstört Folkhögskola-skylten. Inte okej.