Jag gör en skinka, och firar Alla Hjärtans Dag med att raka benen.
Detta endast på grund av att jag planerar vara lite onykter ikväll.
Varför raka benen när man ämnar vara onykter? kanske ni undrar.
Jo, för att jag således också planerar dra på mig ett par nylonstrumpbyxor.
För en onykter kväll utan nylonstrumpbyxor, existerar ej i mitt huvud.
Kan även tilläggas att under tiden jag eliminerade gorilla-håret på mina klena ben,
hade jag en total repair-inpackning i håret.
När benen var blanka och lena som babyrumpor, hade varmvattnet tagit slut.
Så jag har redan lidit ganska rejält denna vackra lördag.
Nu ska jag klä på mig och sedan hämta min söta Alida.
Vi ska gå och se efter om vi hittar coola tee's för en billig peng.
lördag, februari 14, 2009
Filmjölkens förbannelse.
Igår hände någonting väldigt mystiskt.
Jag handlade nämligen.
Jag hade lite svårt att bestämma mig för om jag skulle köpa jordgubbfilmjölk eller hallonblåbärfilmjölk.
Till slut tog jag en liter hallonblåbär.
Men. När jag kom hem och packade upp, var där iallafall en förpackning jordgubbsfilmjölk?!
Jag ropade rakt ut;
- NEEEEEJ!
Men inte hjälpte det ett dugg.
Jag har precis vaknat och nu ska jag äta jordgubbsfilmjölk med banan (och några mackor och lite frukt) och dricka kaffe (och juice).
Den här dagen kommer bli en bra och rolig dag!
Jag handlade nämligen.
Jag hade lite svårt att bestämma mig för om jag skulle köpa jordgubbfilmjölk eller hallonblåbärfilmjölk.
Till slut tog jag en liter hallonblåbär.
Men. När jag kom hem och packade upp, var där iallafall en förpackning jordgubbsfilmjölk?!
Jag ropade rakt ut;
- NEEEEEJ!
Men inte hjälpte det ett dugg.
Jag har precis vaknat och nu ska jag äta jordgubbsfilmjölk med banan (och några mackor och lite frukt) och dricka kaffe (och juice).
Den här dagen kommer bli en bra och rolig dag!
torsdag, februari 12, 2009
Initiativet.
Innan vi började skriva vår egen encyklopedi, fick vi läsa några förklaringar ur sammanställningen "Encyklopedi för förälskade". Såhär skriver Carl Johan de Geer om ordet Initiativ:
En man och en kvinna befinner sig i samma rum. Att närma sig den andra förefaller, trots inre önskemål, omöjligt för båda parter. Initiativ i denna situation kan vara av olika slag. Själsligt initiativ såsom poesi. Eller fysiskt initiativ, som att ramla omkull, drabbas av blödande sår, flytta tunga möbler eller på annat sätt väcka uppseende rent fysiskt. Varför göra saken så invecklad, frågar ni. Svaret är enkelt: en osynlig mur skiljer dem åt.
Vi skrattade gott. Vi gillar Carl Johan de Geer!
En man och en kvinna befinner sig i samma rum. Att närma sig den andra förefaller, trots inre önskemål, omöjligt för båda parter. Initiativ i denna situation kan vara av olika slag. Själsligt initiativ såsom poesi. Eller fysiskt initiativ, som att ramla omkull, drabbas av blödande sår, flytta tunga möbler eller på annat sätt väcka uppseende rent fysiskt. Varför göra saken så invecklad, frågar ni. Svaret är enkelt: en osynlig mur skiljer dem åt.
Vi skrattade gott. Vi gillar Carl Johan de Geer!
Att skriva; Encyklopedi.
Idag har vi fått skriva en helt egen encyklopedi. Ämnet var skrivande (SHUHEEW!), sedan spånade vi ord. När hela tavla var full av ord fick vi välja ord i tur och ordning. Jag valde orden LÖGN, ENSAMHET, CIGARETTER, KAFFE och BEROENDE.
Nedan följer mina förklaringar.
Lögn. En välanvänd och ofta tilltagen metod. Rekomenderad att användas flitigt inom poesin och prosan, förutsatt att målgruppen går på den.
Ensamhet. Behöver inte alltid bära en negativ laddning. Ensamheten uttrycker sig bäst i samband med skapande av skönlitteratur. Förödande och samtidigt livsviktig.
Cigaretter. Om man befinner sig på trappen, med en cigarett mellan läpparna mitt i natten, kan de ensamma varelserna bakom knuten känna lukten av en (de ensamma varelserna i sammanhanget är orden). Således är det tacksamt att röka cigaretter, eftersom orden kommer fram till en. Bör tilläggas att de är beroendeframkallande.
Kaffe. En dryck som kan förtäras varm, likväl kall. Den är god. Den finska verisionen dock snäppet godare än den svenska. Bra att ha till hands om man har en lång skrivsession framför sig, ty den gör en pigg. Om man vill undvika diarre; rekomenderat dagsintag max 16 stora koppar. Gör sig väldigt bra tillsammans med en cigarett. Även denna produkt är beroendeframkallande.
Beroende. Njutningen och tillfredsställelsen som uppstår genom att skriva ord på papper, är svår att slita sig ifrån. Det blir värre med åren. Man blir beroende av skrivandet på samma sätt som man blir av cigaretter och kaffe, men sällan avvänjer poeten sig från skrivandet.
Efterhand blev jag inspirerad av Nils och fortsatte på samma spår, men inom ett annat ämne. Jag skrev om snö (det har snöat här hela kvällen igår, hela natten och ännu nu på dagen. Var inte våren precis på väg?).
Snö. Vit tjock dimma och kristalliserat vatten. Kan vara både underbart och riktigt förfärligt. Snön kan orsaka problem när det kommer till människors konversationer, eftersom pratbubblorna blir skymda av snön som virvlar. Detta kan undvikas genom att stå nära varandra när man pratar, så man ser vad det står i pratbubblorna, istället för att stå på varsin sida av en parkering.
Nedan följer mina förklaringar.
Lögn. En välanvänd och ofta tilltagen metod. Rekomenderad att användas flitigt inom poesin och prosan, förutsatt att målgruppen går på den.
Ensamhet. Behöver inte alltid bära en negativ laddning. Ensamheten uttrycker sig bäst i samband med skapande av skönlitteratur. Förödande och samtidigt livsviktig.
Cigaretter. Om man befinner sig på trappen, med en cigarett mellan läpparna mitt i natten, kan de ensamma varelserna bakom knuten känna lukten av en (de ensamma varelserna i sammanhanget är orden). Således är det tacksamt att röka cigaretter, eftersom orden kommer fram till en. Bör tilläggas att de är beroendeframkallande.
Kaffe. En dryck som kan förtäras varm, likväl kall. Den är god. Den finska verisionen dock snäppet godare än den svenska. Bra att ha till hands om man har en lång skrivsession framför sig, ty den gör en pigg. Om man vill undvika diarre; rekomenderat dagsintag max 16 stora koppar. Gör sig väldigt bra tillsammans med en cigarett. Även denna produkt är beroendeframkallande.
Beroende. Njutningen och tillfredsställelsen som uppstår genom att skriva ord på papper, är svår att slita sig ifrån. Det blir värre med åren. Man blir beroende av skrivandet på samma sätt som man blir av cigaretter och kaffe, men sällan avvänjer poeten sig från skrivandet.
Efterhand blev jag inspirerad av Nils och fortsatte på samma spår, men inom ett annat ämne. Jag skrev om snö (det har snöat här hela kvällen igår, hela natten och ännu nu på dagen. Var inte våren precis på väg?).
Snö. Vit tjock dimma och kristalliserat vatten. Kan vara både underbart och riktigt förfärligt. Snön kan orsaka problem när det kommer till människors konversationer, eftersom pratbubblorna blir skymda av snön som virvlar. Detta kan undvikas genom att stå nära varandra när man pratar, så man ser vad det står i pratbubblorna, istället för att stå på varsin sida av en parkering.
onsdag, februari 11, 2009
Svikt.
I skolan har vi pratat om prosadikter och brevromaner.
Då tänker jag på brevet hon skickade
från Fårösund,
till New York.
Jag tänker på den avslutande meningen i brevet,
frågan;
"Varför litade du inte på mig?".
Inte anklagande, nej.
Nu, med facit i hand, vet hon ju att han hade all rätt att inte lita på henne.
Men då, på den tiden, var det frustrerande och dödande och hon förstod inte alls varför.
Och nu undrar hon.
Vad var det som utlöste det där sviktandet?
Dessutom har jag fått riktit bra idéer.
Kreativitet i överflöd, må jag säga!
Det är mulet och kallt och det blåser lite grann,
men jag ska byta om nu och gå ut i skogen.
Då tänker jag på brevet hon skickade
från Fårösund,
till New York.
Jag tänker på den avslutande meningen i brevet,
frågan;
"Varför litade du inte på mig?".
Inte anklagande, nej.
Nu, med facit i hand, vet hon ju att han hade all rätt att inte lita på henne.
Men då, på den tiden, var det frustrerande och dödande och hon förstod inte alls varför.
Och nu undrar hon.
Vad var det som utlöste det där sviktandet?
Dessutom har jag fått riktit bra idéer.
Kreativitet i överflöd, må jag säga!
Det är mulet och kallt och det blåser lite grann,
men jag ska byta om nu och gå ut i skogen.
tisdag, februari 10, 2009
Minitsunami.
Jag skulle nyss till att skölja färg ur håret.
Hade ingen större lust att naken hoppa in i duschen så här dags (med stor risk för att varmvattnet tar slut),
så jag ställde mig bredbent, framstupa, med endast huvudet i duschen.
Färgen blandades ut med vattnet och rann ner i golvsilen.
Mina strumpor blev lite blöta, man lyckas ju alltid stänka lite.
När ingen mer färg fanns att skölja ur,
virade jag ett badlakan runt mitt huvud, ställde mig upp,
och upptäckte att
hela badrumsgolvet var täckt av vatten.
Så nu har jag skurat.
Men va e no betär enn he,
en sen tisdagkväll som denna?
Idag har jag köpt ett par Cheap Monday-jeans för 40 spänn.
Viltsu skulle ha sagt; He va kaap.
Nu ska jag sova.
Hade ingen större lust att naken hoppa in i duschen så här dags (med stor risk för att varmvattnet tar slut),
så jag ställde mig bredbent, framstupa, med endast huvudet i duschen.
Färgen blandades ut med vattnet och rann ner i golvsilen.
Mina strumpor blev lite blöta, man lyckas ju alltid stänka lite.
När ingen mer färg fanns att skölja ur,
virade jag ett badlakan runt mitt huvud, ställde mig upp,
och upptäckte att
hela badrumsgolvet var täckt av vatten.
Så nu har jag skurat.
Men va e no betär enn he,
en sen tisdagkväll som denna?
Idag har jag köpt ett par Cheap Monday-jeans för 40 spänn.
Viltsu skulle ha sagt; He va kaap.
Nu ska jag sova.
måndag, februari 09, 2009
I remember mama said.
Allting började en vårdag för några år sedan (sisådär sex, sju?). Jag var nyung och upprorisk och gjorde allt i min makt för att gå motströms. Det var på den tiden när jag tjuvrökte på allmänna tak och bakom flagnande staket.
Det var lördag förmiddag och solen sken och det var varmt ute och jag hade precis invigt min vårjacka. De asfalterade vägarna i Ingenstans var fortfarande täckta av sand och grus och min kickboard hade inte sett dagsljus sedan slutet av september.
Allting började den där soliga lördagsförmiddagen när mamma och jag var ute och gick. Vi gjorde en avstickare till The Place Where It Used To Happen (ja, centrum av Ingenstans) för att handla lite smått och gott. Och kattmat.
Radio Nova var sedvanligt inställd all over the place och jag minns fortfarande vilka sneakers jag hade och hur min EDT doftade.
Jag släntrade omkring bland hyllorna och dagdrömde om pojkar. Mamma var på bra humör och vi skrattade där bland hyllorna.
Plötsligt var jag tvungen att stanna upp, stelna till mitt i en rörelse, tvungen att lyfta handen för att mamma skulle förstå att nu skulle hon hålla käften.
En feel good låt. En dansvänlig melodi. En sång att le och skratta till.
Och mittiallt var hela det där ögonblicket fullständigt perfekt. Oersättligt.
Det var som om jag genast insåg vad meningen med livet egentligen var.
Kanske kunde man säga att mitt liv började där. Den där soliga lördagsförmiddagen när jag och mamma skrattade bland hyllorna när vi skulle handla kattmat. Kanske mitt liv började där.
Vi tog den långa vägen hem sedan. Sången fanns hela tiden i mitt huvud och solen sken och jag var varm i kroppen och vinden lekte i mitt hår och jag hade precis invigt min vårjacka. Det var en lycklig dag. Och kanske kunde man säga att mitt liv började där.
När jag hade fått av mig mina sneakers innanför dörren, startade jag genast datorn. Jag frågade mamma, och visst, visst visste hon vad den där låten hette. Så jag laddade ner den. Det tog inte ens en minut.
Hela eftermiddagen spenderade jag i vardagsrummet. Med att dansa mig yr till den där sången. Till den där melodin. Den som fick mig att le och skratta.
Allting började den där vårdagen för några år sedan.
Det har gått sisådär sex, sju år sedan jag för första gången hörde den där sången. Den blev ett betydande soundtrack i mitt liv. Något jag alltid går tillbaka till när jag känner mig deprimerad. Det är ingen skillnad hur dåligt jag än mår, för när jag hör den där låten, är det som om jag återupplever den där soliga lördagsförmiddagen bland hyllorna med mamma.
Det var lördag förmiddag och solen sken och det var varmt ute och jag hade precis invigt min vårjacka. De asfalterade vägarna i Ingenstans var fortfarande täckta av sand och grus och min kickboard hade inte sett dagsljus sedan slutet av september.
Allting började den där soliga lördagsförmiddagen när mamma och jag var ute och gick. Vi gjorde en avstickare till The Place Where It Used To Happen (ja, centrum av Ingenstans) för att handla lite smått och gott. Och kattmat.
Radio Nova var sedvanligt inställd all over the place och jag minns fortfarande vilka sneakers jag hade och hur min EDT doftade.
Jag släntrade omkring bland hyllorna och dagdrömde om pojkar. Mamma var på bra humör och vi skrattade där bland hyllorna.
Plötsligt var jag tvungen att stanna upp, stelna till mitt i en rörelse, tvungen att lyfta handen för att mamma skulle förstå att nu skulle hon hålla käften.
En feel good låt. En dansvänlig melodi. En sång att le och skratta till.
Och mittiallt var hela det där ögonblicket fullständigt perfekt. Oersättligt.
Det var som om jag genast insåg vad meningen med livet egentligen var.
Kanske kunde man säga att mitt liv började där. Den där soliga lördagsförmiddagen när jag och mamma skrattade bland hyllorna när vi skulle handla kattmat. Kanske mitt liv började där.
Vi tog den långa vägen hem sedan. Sången fanns hela tiden i mitt huvud och solen sken och jag var varm i kroppen och vinden lekte i mitt hår och jag hade precis invigt min vårjacka. Det var en lycklig dag. Och kanske kunde man säga att mitt liv började där.
När jag hade fått av mig mina sneakers innanför dörren, startade jag genast datorn. Jag frågade mamma, och visst, visst visste hon vad den där låten hette. Så jag laddade ner den. Det tog inte ens en minut.
Hela eftermiddagen spenderade jag i vardagsrummet. Med att dansa mig yr till den där sången. Till den där melodin. Den som fick mig att le och skratta.
Allting började den där vårdagen för några år sedan.
Det har gått sisådär sex, sju år sedan jag för första gången hörde den där sången. Den blev ett betydande soundtrack i mitt liv. Något jag alltid går tillbaka till när jag känner mig deprimerad. Det är ingen skillnad hur dåligt jag än mår, för när jag hör den där låten, är det som om jag återupplever den där soliga lördagsförmiddagen bland hyllorna med mamma.
”And when I feel that I, I can’t go on, well these precious words keep me hangin’ on.”
Såhär.
Under sju dagar är antalet sidladdningar av bloggen uppe i åttahundratjugosex. Jag undrar vilka ni läsare är?
Jag sitter i skolan och dricker kaffe och ute lyser solen.
Det ser nästan ut som om det är vår.
Springet i benen kommer småningom tillbaka.
Nu ska jag ta mig kragen och skriva dialog.
Någonting jag noterade i slutet av förra veckan var, att i en kort utläggning om Travis Pastranas konster, använde min vän Johan ordet "såhär" nio gånger.
Det kan vara bra att veta i ett senare skede.
Jag sitter i skolan och dricker kaffe och ute lyser solen.
Det ser nästan ut som om det är vår.
Springet i benen kommer småningom tillbaka.
Nu ska jag ta mig kragen och skriva dialog.
Någonting jag noterade i slutet av förra veckan var, att i en kort utläggning om Travis Pastranas konster, använde min vän Johan ordet "såhär" nio gånger.
Det kan vara bra att veta i ett senare skede.
söndag, februari 08, 2009
Bestyr överstyr.
Idag har vi varit lite skeptiska gentemot mangaporr. Att detta överhuvudtaget förekommer är ju ganska mystiskt. I forskningssyfte surfade vi in på redtube och snabbt hittade vi hur många sidor som helst. Vi hittade en video som bara var fyra minuter kort. Men inte ens de ynka minuterna klarade vi av att se.
Vi förundrades över att det faktiskt finns människor där ute som blir upphetsade av detta. Det är ju helt absurt! Men sen finns det ju människor som blir upphetsade av mycket mer konstiga saker också.
Sedan storstädade vi, såsom sig bör på söndagar. Kastade ut mattor på vädring och städade toaletten och dammsög och skurade.
Medans jag duschade, stekte Julia potatismos och fisk.
Det smakade bra med potatismos och fisk efter städningen.
När vi hade ätit och dukat av fick jag lust att köpa något.
Jag surfade omkring på Levykauppa Äx, och förstå min förvåning och glädje när jag hittade härliga filmen Helmiä ja Sikoja för endast 3,90€!
Jag beställde den genast. Med portot blev det inte mer än 6,40€. Jag tyckte det var överkommligt. Dagens fynd!
Äntligen har Julia tagit sig i kragen och uppdaterat sin blogg!
Och sen har ännu en vän börjat blogga.
Spana in!
Vi förundrades över att det faktiskt finns människor där ute som blir upphetsade av detta. Det är ju helt absurt! Men sen finns det ju människor som blir upphetsade av mycket mer konstiga saker också.
Sedan storstädade vi, såsom sig bör på söndagar. Kastade ut mattor på vädring och städade toaletten och dammsög och skurade.
Medans jag duschade, stekte Julia potatismos och fisk.
Det smakade bra med potatismos och fisk efter städningen.
När vi hade ätit och dukat av fick jag lust att köpa något.
Jag surfade omkring på Levykauppa Äx, och förstå min förvåning och glädje när jag hittade härliga filmen Helmiä ja Sikoja för endast 3,90€!
Jag beställde den genast. Med portot blev det inte mer än 6,40€. Jag tyckte det var överkommligt. Dagens fynd!
Äntligen har Julia tagit sig i kragen och uppdaterat sin blogg!
Och sen har ännu en vän börjat blogga.
Spana in!
Inför mötet med John Blund.
Filmen var dålig, te't var äckligt och det blev bara game over hela tiden när jag spelade Castlevania. Dessutom har jag brutit en nagel.
Nåja. Sova borde jag väl lyckas rätt bra med i alla fall... hoppas jag.
Godnatt!
Nåja. Sova borde jag väl lyckas rätt bra med i alla fall... hoppas jag.
Godnatt!
De svenska unga männen och det finska godiset.
Det är en helt vanlig skoldag. Det är fika.
Jag sitter tillsammans med Johan i kafeterian.
Johan läser tidningen och jag gör egentligen ingenting. Tittar mig mest omkring.
Nils släntrar in i kafeterian, utbrister, när han får syn på mig:
- Ja vill ha Tupla!
Varefter Johan lutar sig över bordet och kvider:
- Åh, jag vill ha Pätkis!
Snacka om att de svenska unga männen föll för det finska godiset!
(Och jag förstår dem, Marabous slemmiga chokladkakor är ju inte något man hänger i granen precis...)
Jag sitter tillsammans med Johan i kafeterian.
Johan läser tidningen och jag gör egentligen ingenting. Tittar mig mest omkring.
Nils släntrar in i kafeterian, utbrister, när han får syn på mig:
- Ja vill ha Tupla!
Varefter Johan lutar sig över bordet och kvider:
- Åh, jag vill ha Pätkis!
Snacka om att de svenska unga männen föll för det finska godiset!
(Och jag förstår dem, Marabous slemmiga chokladkakor är ju inte något man hänger i granen precis...)
lördag, februari 07, 2009
Lördag kväll.
Jag har bland annat diskat och tvättat kläder och druckit kaffe och umgåtts med Johanna och Liv och Julia och lagat mat och ätit mat och handlat semlor och tittat på Melodifestivalen och spelat Castlevania.
Någonting i min nacke har nog kommit i kläm.
Har plågats av huvudvärk hela dagen.
Det strålar liksom ut i nacken.
Men. Utöver huvudvärken är allting riktigt härligt!
Nu ska jag glida ner till bottenvåningen och dricka te och titta på film.
Efter filmen låter jag sängen ta över.
Någonting i min nacke har nog kommit i kläm.
Har plågats av huvudvärk hela dagen.
Det strålar liksom ut i nacken.
Men. Utöver huvudvärken är allting riktigt härligt!
Nu ska jag glida ner till bottenvåningen och dricka te och titta på film.
Efter filmen låter jag sängen ta över.
Umgängde med unga kvinnor.
Jag vaknade halv elva. Jag hade drömt om två män. Och en blandning av Fårösund och Rådhusgatan hemma i stan. En gammal kombo. Och två kattungar.
Jag slumrade en timme. Sedan klev jag upp och tinade blåbär och bröd och gjorde iordning frukost.
Nu är jag mätt.
Har druckit smultron- och vaniljte och rökt mentolcigarett på trappen.
En dimma letade sig in över ön redan i förrgår. Dimman ligger fortfarande kvar.
Igår kväll handlade jag mat.
Läste i soffan hemma.
Gick till skolan sedan
gjorde popcorn och te
och såg filmen Låt den rätte komma in
tillsammans med några klasskamrater.
Filmen var en stor besvikelse,
vi hade väl haft för stora förväntningar.
Sedan gick jag hem och somnade.
Jag tänkte igår att livet är så oförutsägbart.
Man tror man vet vem man är,
men vet man?
För ett år sedan spenderade jag mina kvällar och helger
med mina pojkkompisar och de unga männen och andra män.
Umgicks mest med det motsatta könet.
Nu satt jag i tv:rummet, tillsammans med sju unga kvinnor,
åt popcorn och tittade på film.
Och jag tittade lite i smyg på de unga kvinnorna
och tänkte att jag ju tycker om dem,
att jag trivs med dem.
Tänkte att
jaha, besynnerligt egentligen och aldrig hade jag kunnat förutse, men detta är mitt liv nu och jag trivs och mår bra
Nu ska jag lyssna på Frusciante medan jag diskar.
Jag slumrade en timme. Sedan klev jag upp och tinade blåbär och bröd och gjorde iordning frukost.
Nu är jag mätt.
Har druckit smultron- och vaniljte och rökt mentolcigarett på trappen.
En dimma letade sig in över ön redan i förrgår. Dimman ligger fortfarande kvar.
Igår kväll handlade jag mat.
Läste i soffan hemma.
Gick till skolan sedan
gjorde popcorn och te
och såg filmen Låt den rätte komma in
tillsammans med några klasskamrater.
Filmen var en stor besvikelse,
vi hade väl haft för stora förväntningar.
Sedan gick jag hem och somnade.
Jag tänkte igår att livet är så oförutsägbart.
Man tror man vet vem man är,
men vet man?
För ett år sedan spenderade jag mina kvällar och helger
med mina pojkkompisar och de unga männen och andra män.
Umgicks mest med det motsatta könet.
Nu satt jag i tv:rummet, tillsammans med sju unga kvinnor,
åt popcorn och tittade på film.
Och jag tittade lite i smyg på de unga kvinnorna
och tänkte att jag ju tycker om dem,
att jag trivs med dem.
Tänkte att
jaha, besynnerligt egentligen och aldrig hade jag kunnat förutse, men detta är mitt liv nu och jag trivs och mår bra
Nu ska jag lyssna på Frusciante medan jag diskar.
fredag, februari 06, 2009
Hon står ensam på balkongen.
På torsdagar får vi en skrivuppgift av någon av våra handledare. Senast 17:00, på fredagkvällen veckan därpå, ska texten vara inlämnad till klasskamraterna i ens textsamtalsgrupp + handledaren som kommer hålla i textsamtalet. Textsamtalet är det centrala på en skrivarlinje.
Det är inte ett måste att följa uppgiften som vi fått, den fungerar mer som ett hjälpmedel.
Ludde säger alltid att "det viktiga är inte vad ni skriver, utan att ni skriver".
Förra veckan var Malin här, så det var hon som gav oss skrivuppgiften som skulle vara inlämnad senast idag.
Uppgiften: Skriv en prosatext om en person som står ensam på en balkong. Ingenting särskilt händer. Valfritt perspektiv.
Här är texten jag lämnade in idag. Den har ännu ingen titel.
Egentligen är det ganska tyst. Egentligen inte.
Det är lördag natt. De flesta står redan i kö till de mest populära krogarna. Några få bilar glider omkring på gatan nedanför. Slirar i den nyfallna snön.
Det är lördag natt och det är tyst och snön faller men det är inte kallt. Egentligen.
Hon står på balkongen och röker. Drar djupa bloss och väntar på sin älskade.
Med korsade armar över bröstet, blickar hon ut över trädkronorna som långsamt täcks av snö. Snön glittrar i det orangea skenet från gatlyktorna. Stadshusets stora fönster gapar mörka. Snömolnen reflekterar ljuset från stan. Det är en vacker natt. Och ganska tyst.
Hon ler lite grann när hon tänker på sin älskade. Han som snart kommer komma.
Han är på väg att sticka nyckeln i låset när han hör någon småspringa ner för trappen. Ljudet av skosulor mot trappen tystnar. Han ser sig om.
Där står en kvinna. Han känner igen henne. Hon ser arg ut. Arg och påverkad. Av någonting.
- Voi satans ungdomar! Ni me era vittus bileet!
Han förstår inte. Han kom ju nyss.
- Bileet?
- Ja vet nog att de e ni som härjar i bastun. Ha ni nångång tänkt på att andra kanske också vill använd den?
- Ja ha int vari i bastun här ida.
- Hördu! Försök int! Ja vet nog att de e du å dina kaverin som bruk va där. Varje helg e de samma sak.
Nu tar tålamodet slut. Kvinnan kommer närmre, och fortsätter.
- Å ni får slut av me att kast tobaksfimpar från balkongen! E ni så vittus dum så ni int förstår att de bor andra i dehä huse också? Satans ungdom!
- Alltså nu vet ja int va du pratar om, ja röker int ens!
- Försök int! Nästa gång ringer ja polisen!
Kvinnan vänder och börjar gå uppför trappen. Hon mumlar något ohörbart. Det är orättvist. Hon lyssnar ju inte ens på honom. Han stoppar nyckeln i fickan och följer efter.
Balkongdörren står öppen och hon lyssnar efter ljud i trapphuset. Han borde komma snart.
Hon drar ett sista drag av cigaretten och fimpar sedan i askkoppen. Går in, drar igen balkongdörren.
Hon släcker i köket och lägger sig sedan i sovrummet. Utan att dra ner rullgardinen.
Hon betraktar snön som faller. Långsamt och virvlande och hon tänker på sin älskade. Hur kall hans näsa kommer vara när han kommer. Rödbrusiga, kalla kinder. Hon tänker att hon ska kyssa honom varm.
- Vi ska kunna red ut dehär utan att dra in polisen! E du nu helt säker på att de ha vari oljud nere hos oss?
Hon ignorerar honom totalt. Mumlar bara ilsket för sig själv.
Dörren till hennes lägenhet står på glänt. Ljudet av en tv strömmar ut i trapphuset. Hon går in genom dörren. Pratar med någon. Han väntar utanför. Vill inte alls att hon ringer polisen. Vill bara reda ut missförståndet.
En stor man uppenbarar sig i dörröppningen.
Han hinner inte ens öppna munnen innan mannen har tagit ett fast grepp om hans nacke.
Hon är sömnig när hon hör ljudet av nyckeln i låset. Häver sig upp. Han ler inte när han möter hennes blick. Sparkar bara av sig skorna och går ut i vardagsrummet. Andfådd.
- Älskling, försöker hon.
Får inget svar.
Hon hittar honom på soffkanten med ansiktet i händerna.
Hon stelnar till när hon ser blodet på hans händer.
- Va… va ha hänt?
Han andas tungt och hon sjunker ner på knä framför honom, försöker trösta. Men det går inte.
Lampan i badrummet har gått sönder. Han duschar med öppen dörr. Hon sitter på sängen, trevar med händerna. Kan inte längre tänka på snön som virvlar vackert utanför. Bara på blodet som späds ut av vattnet och försvinner ner i golvsilen. Det tystnar.
Efter ett tag kommer han ut. Knutet röd- och vitrandigt badlakan kring höften. Han försöker le. Hon fångar in hans blick. Känner blicken hon ger honom.
Hon makar sig närmre när han satt sig på sängkanten med ryggen mot henne. Lägger armarna om honom och kysser försiktigt bort vattendropparna. Mjukt. Han doftar grädde. Han är varm. Mjuk och len. Hans knogar har svullnat.
Medan han sänker huvudet
följer hon små ärr med pekfingret. Små, små ärr över hans ryggtavla.
Och hon tänker, att när hon följer de små ärren med pekfingret, lär hon sig någonting nytt om honom.
Det är inte ett måste att följa uppgiften som vi fått, den fungerar mer som ett hjälpmedel.
Ludde säger alltid att "det viktiga är inte vad ni skriver, utan att ni skriver".
Förra veckan var Malin här, så det var hon som gav oss skrivuppgiften som skulle vara inlämnad senast idag.
Uppgiften: Skriv en prosatext om en person som står ensam på en balkong. Ingenting särskilt händer. Valfritt perspektiv.
Här är texten jag lämnade in idag. Den har ännu ingen titel.
Egentligen är det ganska tyst. Egentligen inte.
Det är lördag natt. De flesta står redan i kö till de mest populära krogarna. Några få bilar glider omkring på gatan nedanför. Slirar i den nyfallna snön.
Det är lördag natt och det är tyst och snön faller men det är inte kallt. Egentligen.
Hon står på balkongen och röker. Drar djupa bloss och väntar på sin älskade.
Med korsade armar över bröstet, blickar hon ut över trädkronorna som långsamt täcks av snö. Snön glittrar i det orangea skenet från gatlyktorna. Stadshusets stora fönster gapar mörka. Snömolnen reflekterar ljuset från stan. Det är en vacker natt. Och ganska tyst.
Hon ler lite grann när hon tänker på sin älskade. Han som snart kommer komma.
Han är på väg att sticka nyckeln i låset när han hör någon småspringa ner för trappen. Ljudet av skosulor mot trappen tystnar. Han ser sig om.
Där står en kvinna. Han känner igen henne. Hon ser arg ut. Arg och påverkad. Av någonting.
- Voi satans ungdomar! Ni me era vittus bileet!
Han förstår inte. Han kom ju nyss.
- Bileet?
- Ja vet nog att de e ni som härjar i bastun. Ha ni nångång tänkt på att andra kanske också vill använd den?
- Ja ha int vari i bastun här ida.
- Hördu! Försök int! Ja vet nog att de e du å dina kaverin som bruk va där. Varje helg e de samma sak.
Nu tar tålamodet slut. Kvinnan kommer närmre, och fortsätter.
- Å ni får slut av me att kast tobaksfimpar från balkongen! E ni så vittus dum så ni int förstår att de bor andra i dehä huse också? Satans ungdom!
- Alltså nu vet ja int va du pratar om, ja röker int ens!
- Försök int! Nästa gång ringer ja polisen!
Kvinnan vänder och börjar gå uppför trappen. Hon mumlar något ohörbart. Det är orättvist. Hon lyssnar ju inte ens på honom. Han stoppar nyckeln i fickan och följer efter.
Balkongdörren står öppen och hon lyssnar efter ljud i trapphuset. Han borde komma snart.
Hon drar ett sista drag av cigaretten och fimpar sedan i askkoppen. Går in, drar igen balkongdörren.
Hon släcker i köket och lägger sig sedan i sovrummet. Utan att dra ner rullgardinen.
Hon betraktar snön som faller. Långsamt och virvlande och hon tänker på sin älskade. Hur kall hans näsa kommer vara när han kommer. Rödbrusiga, kalla kinder. Hon tänker att hon ska kyssa honom varm.
- Vi ska kunna red ut dehär utan att dra in polisen! E du nu helt säker på att de ha vari oljud nere hos oss?
Hon ignorerar honom totalt. Mumlar bara ilsket för sig själv.
Dörren till hennes lägenhet står på glänt. Ljudet av en tv strömmar ut i trapphuset. Hon går in genom dörren. Pratar med någon. Han väntar utanför. Vill inte alls att hon ringer polisen. Vill bara reda ut missförståndet.
En stor man uppenbarar sig i dörröppningen.
Han hinner inte ens öppna munnen innan mannen har tagit ett fast grepp om hans nacke.
Hon är sömnig när hon hör ljudet av nyckeln i låset. Häver sig upp. Han ler inte när han möter hennes blick. Sparkar bara av sig skorna och går ut i vardagsrummet. Andfådd.
- Älskling, försöker hon.
Får inget svar.
Hon hittar honom på soffkanten med ansiktet i händerna.
Hon stelnar till när hon ser blodet på hans händer.
- Va… va ha hänt?
Han andas tungt och hon sjunker ner på knä framför honom, försöker trösta. Men det går inte.
Lampan i badrummet har gått sönder. Han duschar med öppen dörr. Hon sitter på sängen, trevar med händerna. Kan inte längre tänka på snön som virvlar vackert utanför. Bara på blodet som späds ut av vattnet och försvinner ner i golvsilen. Det tystnar.
Efter ett tag kommer han ut. Knutet röd- och vitrandigt badlakan kring höften. Han försöker le. Hon fångar in hans blick. Känner blicken hon ger honom.
Hon makar sig närmre när han satt sig på sängkanten med ryggen mot henne. Lägger armarna om honom och kysser försiktigt bort vattendropparna. Mjukt. Han doftar grädde. Han är varm. Mjuk och len. Hans knogar har svullnat.
Medan han sänker huvudet
följer hon små ärr med pekfingret. Små, små ärr över hans ryggtavla.
Och hon tänker, att när hon följer de små ärren med pekfingret, lär hon sig någonting nytt om honom.
Efter en natt i Nils' bil...
… återfinns nu Nils’ DS i min ägo. Således kommer jag mestadels spendera min helg med att spela Castlevania. Och kanske även lite Zelda. För också det spelet har Nils försett mig med. Det kallar jag vänskap.
Everybody gets their way.
WHÄÄÄ!
Jag loggade nyss in på min nätbank bara för skojs skull,
och upptäckte plötsligt att där fanns EN MASSA PENGAR!
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till!
Huhhu! WHIE!
Jag loggade nyss in på min nätbank bara för skojs skull,
och upptäckte plötsligt att där fanns EN MASSA PENGAR!
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till!
Huhhu! WHIE!
Det är konstigt ibland.
Det är så konstigt ibland.
För mittiallt slår det mig att jag är väldigt långt hemifrån.
Att jag inte kan ta bussen hem, bara för en helg,
om jag så skulle ha lust.
När jag kommer på att jag är väldigt långt hemifrån,
blir jag alltid lite smått panikslagen.
Bara för en stund sedan,
i klassrummet,
när vi lyssnade på Jack Johnson,
tänkte jag på förra våren
på mina systrar och mina vänner och snickeriet och Stora Stygga Vargen
och jag smålog,
för jag tyckte att det var en väldigt fin tid.
Jag var väldigt lycklig då
och jag smålog när jag tänkte på allt det där.
Det kändes så nära.
Och mittiallt slog det mig att jag ju
låg i soffan i klassrummet i skolan i Fårösund på Gotland
mitt i Östersjön
och jag bläddrade i antologin som förra årets skrivarlinje gav ut
och jag föll pladask för David Poohls dikt ”Jag bygger med dessa ord”
och det var varmt i min mage
och jag insåg att jag var,
väldigt långt hemifrån
och då blev jag lite panikslagen
och det kändes lite konstigt.
Så där som det känns ibland.
För mittiallt slår det mig att jag är väldigt långt hemifrån.
Att jag inte kan ta bussen hem, bara för en helg,
om jag så skulle ha lust.
När jag kommer på att jag är väldigt långt hemifrån,
blir jag alltid lite smått panikslagen.
Bara för en stund sedan,
i klassrummet,
när vi lyssnade på Jack Johnson,
tänkte jag på förra våren
på mina systrar och mina vänner och snickeriet och Stora Stygga Vargen
och jag smålog,
för jag tyckte att det var en väldigt fin tid.
Jag var väldigt lycklig då
och jag smålog när jag tänkte på allt det där.
Det kändes så nära.
Och mittiallt slog det mig att jag ju
låg i soffan i klassrummet i skolan i Fårösund på Gotland
mitt i Östersjön
och jag bläddrade i antologin som förra årets skrivarlinje gav ut
och jag föll pladask för David Poohls dikt ”Jag bygger med dessa ord”
och det var varmt i min mage
och jag insåg att jag var,
väldigt långt hemifrån
och då blev jag lite panikslagen
och det kändes lite konstigt.
Så där som det känns ibland.
torsdag, februari 05, 2009
Fina tider.
Det första som hände idag var att jag fick en jättefin komplimang. Dessutom av en jättefin människa.
I skolan fortsatte vi läsa om den gotiska litteraturen. Jag skämdes över att jag tyckte att det var tråkigt och därför satt och spelade Castlevania på min lånade DS istället. Det var pinsamt när vår gästlärare Pär frågade någonting av mig, och jag precis höll på att besegra ett monster och sa ”Va!?” alldeles för högt. Men jag har ingen annan än mig själv att skylla.
På fikat gjorde jag och Johan affärer. Han lånade ut en laddare till mig och jag gav honom en Pätkis. Sedan drack vi te och rökte.
Jag åt lunch med Julia. Vi satt tillsammans med Johanna och Johanna och diskussionen rörde svampar och ägg. När Johanna och Johanna gått, spottade jag och Julia vattenmelonkärnor på varandra. Jag träffade Julia mitt i nyllet. Julia missade varje gång.
När jag kom tillbaka till klassrummet efter lunch låg det ett papper på bordet vid min plats. Det var en dikt. Som Johan hade skrivit till mig. Som tack för att jag gav honom en Pätkis. Det tyckte jag var jättegulligt.
När skoldagen var över drack jag kaffe och språkade med Alida, Sara, Johanna och Liv. Det var en hemskt rolig stund! När kaffekoppen hade kallnat gick jag hem och tvättade bort sminket, för att sedan bege mig till simhallen.
Jag simmade med Alida och Johan. Vi var väldigt duktiga. Pausade knappt någonting. Till tonerna av John Frusciantes senaste skiva verkade allting gå så lätt.
Innan vi gick hem, fick jag skivan av Johan. Det var väldigt snällt, tycker jag.
Med drypande vått hår åt jag pizza med Julia. När tallriken var tom och magen full, gick jag hem för att hänga upp mina fuktiga badlakan och packa lilla väskan.
När lilla väskan var packad, mötte jag upp Johanna i klassrummet. Johanna skrev mejl och jag städade. Sedan fikade vi. Och hämtade vatten till blommorna i klassrummet.
Vi har pluggat flitigt nu, ända sedan klockan halv åtta. Vi har skrivit respons på våra klasskamraters texter. Jag var väldigt trött efter simningen och middagen, så jag har bälgat i mig kaffe för att hålla mig pigg. Vi har lyssnat på John Fruscianteskivan som jag fick av Johan, och Jack Johnson.
Det har varit en riktigt fin vecka. Imorgon står textsamtal på schemat och nu ska jag klä på mig och gå hem. För jag är trött.
PS! Nils har börjat blogga! DS.
I skolan fortsatte vi läsa om den gotiska litteraturen. Jag skämdes över att jag tyckte att det var tråkigt och därför satt och spelade Castlevania på min lånade DS istället. Det var pinsamt när vår gästlärare Pär frågade någonting av mig, och jag precis höll på att besegra ett monster och sa ”Va!?” alldeles för högt. Men jag har ingen annan än mig själv att skylla.
På fikat gjorde jag och Johan affärer. Han lånade ut en laddare till mig och jag gav honom en Pätkis. Sedan drack vi te och rökte.
Jag åt lunch med Julia. Vi satt tillsammans med Johanna och Johanna och diskussionen rörde svampar och ägg. När Johanna och Johanna gått, spottade jag och Julia vattenmelonkärnor på varandra. Jag träffade Julia mitt i nyllet. Julia missade varje gång.
När jag kom tillbaka till klassrummet efter lunch låg det ett papper på bordet vid min plats. Det var en dikt. Som Johan hade skrivit till mig. Som tack för att jag gav honom en Pätkis. Det tyckte jag var jättegulligt.
När skoldagen var över drack jag kaffe och språkade med Alida, Sara, Johanna och Liv. Det var en hemskt rolig stund! När kaffekoppen hade kallnat gick jag hem och tvättade bort sminket, för att sedan bege mig till simhallen.
Jag simmade med Alida och Johan. Vi var väldigt duktiga. Pausade knappt någonting. Till tonerna av John Frusciantes senaste skiva verkade allting gå så lätt.
Innan vi gick hem, fick jag skivan av Johan. Det var väldigt snällt, tycker jag.
Med drypande vått hår åt jag pizza med Julia. När tallriken var tom och magen full, gick jag hem för att hänga upp mina fuktiga badlakan och packa lilla väskan.
När lilla väskan var packad, mötte jag upp Johanna i klassrummet. Johanna skrev mejl och jag städade. Sedan fikade vi. Och hämtade vatten till blommorna i klassrummet.
Vi har pluggat flitigt nu, ända sedan klockan halv åtta. Vi har skrivit respons på våra klasskamraters texter. Jag var väldigt trött efter simningen och middagen, så jag har bälgat i mig kaffe för att hålla mig pigg. Vi har lyssnat på John Fruscianteskivan som jag fick av Johan, och Jack Johnson.
Det har varit en riktigt fin vecka. Imorgon står textsamtal på schemat och nu ska jag klä på mig och gå hem. För jag är trött.
PS! Nils har börjat blogga! DS.
onsdag, februari 04, 2009
Wohoo!
Imorse blev jag väckt på det absolut bästa sättet man kan bli väckt på. Min dag började alltså väldigt jävla bra!
Sedan gick jag till skolan för att studera och umgås med Johanna. Johanna var söt.
I skolan fick vi para ihop dikter med författarkaraktärer. Jag var näst bäst i klassen (Linn var bäst!). Wohoo!
Flitiga klasskamrater. Från vänster till höger: Johanna, Johanna, Linn, Johanna och Alida.
Innan lunchen umgicks jag med Nils.
Nils ritade.
Jag läste om den gotiska litteraturen. Sedan åt vi lunch. Vi blev mätta.
Efter lunchen damp det ner ett vadderat kuvert i mitt postfack. I kuvertet fanns mitt pass... 
... och en Maxi Tupla! Wohoo! TACK!
Det har alltså varit en riktigt, riktigt bra dag!
tisdag, februari 03, 2009
Öppen scen.
Ikväll hölls det öppen scen, i samband med kvällsfikat. Det bjöds på musik och skönlitteratur och kaffe och te och kakor och klementiner. Det var fint. Jag skulle ha läst, om jag hade haft någonting att läsa.
Här sjöng Liv. Julia spelade gitarr. Det glittrade om dem båda!
Som avslutande nummer, sjöng några av Ella-tjejerna "I believe I can fly". Och Ylva flög! (Med lite hjälp av Gabi.)
Sedan brast Ylvas vingar. Inga elever skadades under uppvisningen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
